Jere Huovinen med sin rullstol är en bekant syn på Vasa stads fiskestränder. Man känner igen honom också annanstans i Finland och kommer för att prata med honom. Den unge mannen på 16 år har verkat som budbärare för tillgängligt fiske i tre år. Nu drömmer han om ett yrke som skulle göra fisket, som blivit ett levnadssätt för honom, alltmer tillgängligt för alla.

Tunga moln som stiger upp över horisonten fördystrar inte eftermiddagen för Jere Huovinen. Bakom sig har han en skoldag på Vasa yrkesskola där han inledde studier på medialinjen i augusti. För kvällen har han och hans far Teemu Huovinen planerat att ge sig ut för att fiska.

Far och son har redan i flera år gjort fiskeresor av olika längd på olika håll i Finland, särskilt i Lappland. Terrängrullstolen är ett viktigt hjälpmedel på utflykter i terrängen, liksom även en flytring på vattendrag.

Jere har diagnostiserats med en muskelsjukdom. Han har använt en rullstol i tre år. Han varit på fiskeresor med familjen sedan småbarnsåldern, i början i pappas bärstol. Fiske är mer än en hobby för hela familjen. Det är ett helt levnadssätt där även Jeres mor, Kati, och hans lillasyster Sara färdas tillsammans med Jere och hans far.

Det finns mycket att förbättra på fiskeplatserna

Jere har studerat fiskeplatserna i finska städer, i arbetets tecken under två somrar. Han synar städer med möjlighet till stadsfiske, street fishing, och ser på dem särskilt med tanke på tillgängligt fiske.

Jere lägger upp presentationer om sina observationer för Finlands Fritidsfiskares Centralorganisation (FFC), som han samarbetat med i över ett år. Presentationerna publiceras i organisationens tidskrift Vapaa-ajan Kalastaja.

Orter som han hittills har gått igenom är Tavastehus, Åbo, Valkeakoski, Helsingfors och Vasa. Nästa sommar fortsätter han att arbeta med presentationerna.
– I början var idén min egen. Jag ville hitta nya platser för stadsfiske. Jag började snabbt se på saken med tanke på tillgängligheten. Samarbetet med FFC visar presentationerna för en bredare publik. Såväl rörelsehämmade och äldre som barnfamiljer har nytta av dem, berättar Jere.

Jere säger att platserna för stadsfiske nästan aldrig uppfyller kraven på tillgänglighet. I somras samlade han in dystra observationer i till exempel Tavastehus, Valkeakoski och Tammerfors där många fina platser blev oåtkomliga på grund av höga trappor. Även osäkerheten på bryggor och kajer stack fram.
– Staden kan ha öppna bryggor och kajer dit man får bege sig, men det är lite si och så med skicket av dem. En annan vanlig observation var att stängslen som byggts kring bryggorna var för höga. En person i rullstol kan inte fiska bakom ett stängsel, upplyser han.

Kartläggningen hittade också bra städer. Sådana är till exempel Helsingfors och hemstaden Vasa, som står i toppen av städerna som gåtts igenom.
– Vasa är en stad med havsstränder där det finns många lediga bryggor och bankar. De är varken förbommade eller låsta. Även stadsfisket lyfter huvudet hela tiden i Vasa och ett väldigt många fiskar vid stränderna. Detta syns väl i till exempel september och oktober när fisken kommer till stränderna, beskriver Teemu bakgrunden.

Allmänheten vill ha ett konto i sociala medier

För tre år sedan skapade Jere ett konto på Instagram, @fishingboywithwheelchair, där han ger tips och berättar nyheter kring sina hobbyer. Över två tusen personer följer redan kontot, en del i utlandet.
– Vi har varit och testat finländska fiskeguiders båtar samt olika platser och tjänster. Efter testerna har vi gett respons på vad vi anser om verksamheten. Jere är skicklig på att sätta ord på saker och ting, som vi stöter på under våra resor, berättar Teemu.

– De bästa fiskeplatserna finns inte alltid i änden på stigen eller bryggan. I de stora älvarna i norr finns de bästa fiskarna mitt i älven, i forsen. Då ger man sig dit, beskriver Teemu.

Till hjälp vid älvfisket uppfann Teemu och Jere en flytring som hjälpmedel, som fiskarna även annars använder på vatten. Teemu styr ringen genom att dra eller skjuta på den, och ibland flyter bägge fiskarna Huovinen fritt utan bottenkänning.

– Nå, då är det bara att vänta tills strömmen för en till en grundare plats, skrattar Teemu över sina upplevelser.

Utöver fisket har far och son även jakt som hobby. Varje höst ger de sig ut på duv- och andjakt och då har Jere som uppgift att styra hunden Topi. Topi är en spansk vattenhund på elva år som i tiden köptes åt Jere som terapihund.

Även som yrke

När Jere skriver en artikel undersöker ha intresserat en kamera för fotografer. Han hoppas att studierna i mediebranschen som inleddes i augusti ska ge honom ett yrke. Det hoppas också mycket hans föräldrar.
– I fråga om tillgängligt fiske är Jere en expert, en föregångare i Finland. Det vore bra om han kunde hitta fler samarbetsparter, som skulle vakna till att utnyttja pojkens samlade erfarenhet. Det finns ännu mycket att göra i Finland vad gäller status av tillgängligt fiske, sammanfattar Teemu.

Jere kunde erbjuda kommuner och företag till exempel tjänster med sitt kunnande i fråga om tillgängligt fiske. Jere skulle också kunna erbjuda upplevelser i artfiske åt rörelsehämmade amatörer.
– Det skulle vara fint om jag kunde verka i ett yrke där jag verkligen kunde påverka tillgängligheten av fiskeplatser i Finland, säger Jere.

Han har även för avsikt att utveckla sitt konto i sociala medier och sin webbplats fishingboywithwheelchair.wordpress.com

Jere har fotograferat fiskar vid fiskeskådning, det vill säga artfiske, där Jere är en sann mästare.

Under det bästa året fångade han 45 arter under ett år. Vid fiskeskådning identifierar man fiskarter på samma sätt som fågelarter vid fågelskådning. Fisken ska fiskas med att dra en krok i munnen på den. Därefter tar man fisken i handen, fotograferar den och släpper den sedan tillbaka i vattnet. Eller så gör Jere oftast.

Text Hanna Hattar
Foto Teemu Huovinen