Lycka eller självklarhet
Att röra sig från ställe till ställe är för en kroppsligt frisk helt lätt! Men för dej och mej behöver det planering, hjälpmedel och fordon.
Jag levde ända till 40åring ett rörligt liv, att promenera 15 km var ingen sak. Att simma 2-3 km var ett sätt att slå av arbetsstress. Det slog om på några minuter då jag blev påhoppad under arbetsdagen. Jag fick svåra nervskador. Mitt gående blev dåligt. Att simma groda var omöjligt. Längden på promenaderna blev allt kortare, nu är det 300m i taget. Det var många saker som varit själv klara som nu blev en lycka om jag kunde göra ens en femtedel av det jag gjort tidigare. Nu 25år senare har det blivit till CRPS II och utan Ortons fantastiska läkare så skulle jag vara sängbunden. Men till sak.
Vi har fått våra välfärdsområden som alla är mycket olika, men en sak har alla lika och det är det att det skall sparas! Var börjar de med sitt sparande? Jo, på åldringar och invalider! Varför? Jo, för vi kommer inte åt att hålla låda om hur orättvist det är. Vi behöver vår fysikaliska, hjälpmedlen och den härliga färdtjänsten att komma ut till världen med. Färdtjänsten som vi kommer ut till hobbyn, butiken, frissan och vännerna.
På många områdena så började man för något år sedan med att stuva in människor som kor till slakteriet. Du kunde hamna sitta 2t i bilen istället för 30 min. Under flunsatiderna så spred sig bacillerna och hälsostationerna blev över fulla av patienter. Det blev pengar i ena fickan men den andra fickan så använde 3 gånger mera. Inte klokt nej.
Vi fick igen åka ensamma i vår skjuts. Men det drogs in på våra antal resor. Vi får räkna noga varje månad att vi kommer åt att göra det vi måste för att få livet och rulla. Vilken glädje det är om det blir resor över så att man kommer åt att göra något roligt!
Jag har den lyckan att jag kan ringa till två olika chaufförer och göra upp att vem som kan föra mej till möten, frissan och till min dotter för att få se barnbarnen. Denna rätt fick jag efter flera obehagliga resor var jag fördes till fel adresser, man tog fel betalt och jag blev inlåst i bilen då jag vägrade betala 48€ i stället för 3,20€. Två gånger ringde jag till Polisen och bad om hjälp efter att jag sagt upprepade gånger åt chauffören att han kör åt helt fel håll. Klagade till bolaget varje gång och de redde upp händelserna med chauffören. De blev så trötta på mej så välfärdsområdet gav lov till att ringa direkt till de jag litade på.
Nu är det en pur glädje att åka. Nu vet de hur jag skall hjälpas ut ur bilen, de kör i en lugn jämn takt så inte bromsningarna gör ont då jag har dåliga dagar. Det är sådant som inte de som gör besluten kommer att tänka på för det gör inte ont i deras kropp!
Jag sitter med i politiken, är med i församlingsrådet och många föreningar. Går gladeligen till olika ställen och berättar hur vi invalider mår och vad vi behöver. Fast kroppen ger vika så skall min röst höras, för vi har rätt till en guldkant här i livet!
Stå på dej och låt din röst höras!
hälsar A-C